Det kan kvitta

“Hej, hum, vår sång är dum. Den är ju ingenting. Vad gör det om hundra år när allting kommer kring?” Tankarna går lustigt nog till “Snövit och de sju dvärgarna” och den där sången, när man läser Agota Kristofs senaste.

I den här novellsamlingen, som innehåller 25 korta berättelser och skiljer sig mycket från hennes tidigare verk, återkommer olika situationer där något har gått förlorat. Många av berättelserna är gåtfulla och mardrömslika, karaktärerna hemlösa eller övergivna. En av de vassaste handlar om en pojke som kollar ut genom ett tågfönster, och ser sin barndom försvinna. Livet är något halvt. Men vad gör det om hundra år? Och kanske är det just någonstans där, i den flyende tiden, som meningen finns.