Främlingar jag känner

Hur formar det talade språket vår identitet? Berättelser om dövhet och hörselförlust har fått en framskjuten position de senaste åren. Ta bara filmen ”Sound of metal”, som fick flera tunga Oscarsnomineringar ifjol.

Ännu ett nytt exempel i den här fiktionsfloran är Claudia Durastantis ”Främlingar jag känner”. Den självbiografiska romanen handlar om att som hörande växa upp i en okonventionell familj, med döva föräldrar som vägrar acceptera funktionsnedsättningen. Som ett resultat blir kommunikationen i familjen, milt uttryckt, rörig.

I den första och bästa halvan av boken ser Durastanti sin kaotiska barndom i backspegeln: de gränslösa föräldrarna, den otillförlitlige brodern, den bottenlösa frustrationen. En bildande, brutal och bitvis oerhört vackert gestaltad uppväxtskildring.