Kvinnor utan män

Pamela Jaskoviak hanterar språket i den här novellsamlingen som en livräddare hanterar en skeppsbruten. Varsamt, och med en slags akut närvaro. Formuleringsglädjen går liksom inte att ta miste på.

Själva innehållet då? I en av texterna låter en journalist sig vägledas av klottret på jazzklubbens toalett. I en annan, som lyser särskilt starkt, reser en åldrande författare till Lido Beach för att hitta inspiration. Så mycket skrivande blir det inte, men på hotellet där hon bor händer något oväntat. Flera av berättelserna kretsar kring trasiga relationer. Karaktärernas liv är som små bägare, som när som helst riskerar att rinna över. Och det går inte att slita sig.