Malma Station

I Alex Schulmans förra roman ”Överlevarna” var det som om språket hamnade i skuggan av formen. Den här gången känns det som om han lagt mer krut på själva målningen, än på ramverket. Och det betalar sig. Beskrivningarna av de fint utmejslade karaktärerna och deras tågresor, de är alla på väg till Malma station, lyser som satelliter i natten. Inuti människorna finns ett mörker som ställs i skarp kontrast mot de glittrande insjöarna och svenska sommarängarna som svischar förbi där ute.

En tågresa kan vara både en yttre och en inre resa, ibland känns det som om man reser genom både tid och rum. Så är det också här. Och det blir aldrig det minsta krystat – det är bara att åka med.