Osynligt bläck

En kvällstidningskritiker påpekade nyligen, när han skulle recensera Patrick Modianos ”Osynligt bläck”, att det kändes som om han hade läst romanen förut. ”Modiano skriver ungefär samma bok, jag skriver ungefär samma recension.”
Att läsa Nobelpristagaren är som att återbesöka en välbekant bostad. Möblerna kanske har kastats om – men det är samma tapeter, samma tavlor, samma doft i tamburen. Patrick Modiano uppehåller sig ofta vid klassiska skönlitterära teman som minne, identitet, saknad. Och så är det inte sällan lite mystiskt.
I ”Osynligt bläck” tar författarjaget, detektiven Jean, sig an uppdraget att lösa ett fall med en kvinna som är spårlöst försvunnen.