Vinterrecept från kollektivet

Det finns en suggestiv underström i Louise Glücks första diktsamling efter att hon tilldelades Nobelpriset i litteratur i fjol.

Det rör sig om femton berättande dikter och de flesta växer som vildrosor, fritt och långt över stängslet. I titeldikten skriver hon: ”Boken innehåller bara / recept för vintern, när livet är hårt. Om våren / kan vem som helst laga en god måltid.” Raderna känns typiska för samlingen i stort, texterna är lätta att läsa samtidigt som de ofta har ett stråk av mörker.

Det är inte alltid lätt att greppa exakt vad det handlar om men många av dikterna graviterar i alla fall mot livet slutskede. Men här finns också rader om ljus, lycklig barndom och varma vårdagar.